Det här behöver du veta om smärta på tumsidan
- Besvären sitter oftast vid handledens tumsida och blir tydligare vid grepp, vridning och lyft.
- Upprepade rörelser med tumme och handled är den vanligaste utlösaren, men besvären ses också efter graviditet och i småbarnsperioden.
- Avlastning, ortos och ibland kortisoninjektion är de behandlingar som oftast hjälper först.
- Om smärtan inte går över inom ett par veckor, eller om funktionen är tydligt nedsatt, bör du få handen bedömd.
Vad de Quervains syndrom är och varför det gör ont
Det som brukar kallas de Quervains syndrom är egentligen en irritation i senskidan runt två senor på handledens tumsida. Stenoserande tendovaginit betyder i praktiken att skidan blivit trängre och mer inflammerad, så att senorna inte längre glider lika lätt. Därför känns smärtan ofta skarp när du sträcker tummen, vrider handleden eller försöker få grepp om något.
Det är lätt att tro att problemet sitter i själva tummen, men smärtan utgår oftast från området strax ovanför tumbasen, där handleden möter tumsenorna. Jag brukar skilja detta från artros i tumbasen: artros sitter mer i leden, medan de Quervain främst handlar om senorna och deras senskida. När man förstår den skillnaden blir det också tydligare varför avlastning brukar spela så stor roll.
Nästa steg är att titta på varför just den här senskidan blir irriterad från början.
Varför besvären uppstår
Den vanligaste förklaringen är upprepad belastning. Små, ensidiga rörelser med tumme och handled kan irritera vävnaden gradvis, särskilt om du inte hinner återhämta dig mellan passen. Det handlar alltså ofta mer om frekvens än om ett enstaka tungt lyft.
- upprepade grepp- och vridrörelser i arbete eller träning
- lyft med tummen i ett ogynnsamt läge, till exempel när du bär ett barn eller en tung väska
- verktyg, sekatörer, köksredskap eller andra redskap med smala handtag
- hormonella förändringar, särskilt under graviditet eller efter förlossning
- ensidig vardagsbelastning, där samma hand hela tiden gör mest jobb
Besvären är vanligare hos kvinnor, och de kan komma i perioder där handen plötsligt får mycket mer att göra än den brukar. Jag ser ofta två missförstånd: att man väntar för länge innan man avlastar, och att man tror att det räcker att "hålla ut" tills det går över. I praktiken blir det oftare värre om samma belastning fortsätter oförändrad. När orsaken är tydligare blir också symtomen lättare att känna igen.
Så känner du igen besvären
De typiska symtomen är ganska tydliga när man vet vad man letar efter. Smärtan sitter vid handledens tumsida, kan stråla ner mot tummen och blir ofta värre när du greppar, vrider, lyfter eller försöker dra tummen åt sidan. Ibland märks också svullnad, ömhet eller ett lätt knäppande, så kallade krepitationer, alltså en friktionskänsla när senan rör sig.
| Tecken | Hur det brukar kännas | Varför det spelar roll |
|---|---|---|
| Smärta på tumsidan av handleden | Ömhet precis vid basen av tummen, ofta på utsidan av handleden | Det är det mest typiska fyndet vid de Quervain |
| Smärta vid grepp och lyft | Det gör ont när du öppnar burkar, lyfter barn, vrider lock eller bär saker | Visar att belastningen på senorna är det som provocerar besvären |
| Svullnad eller knäppningar | Området kan kännas tjockare, ömt eller ge ett lätt knastrande intryck | Talar för irritation i senskidan snarare än ren muskelvärk |
| Smärta vid Finkelsteins test | Smärtan kommer när tummen ligger in mot handen och handleden böjs mot lillfingersidan | Används ofta i den kliniska bedömningen, men är inte det enda som avgör |
Diagnosen ställs oftast kliniskt, alltså utifrån beskrivningen av smärtan och en undersökning av handen. Bilddiagnostik behövs vanligtvis inte, men kan bli aktuell om bilden är oklar eller om man behöver utesluta något annat. När symtomen passar bra är det sällan fråga om något dramatiskt, men det är viktigt att inte blanda ihop det med andra orsaker till smärta i handleden. Därför är nästa fråga alltid: vad hjälper egentligen bäst?
Behandling som brukar hjälpa först
Jag brukar tänka på behandlingen som en trappa. Först ska irritationen få lugna sig, sedan ska senskidan avlastas så att den inte fortsätter nötas, och först därefter blir det aktuellt att trappa upp med mer riktad behandling. Det är sällan en enskild åtgärd som löser allt om handen fortsätter att belastas på samma sätt som tidigare.
| Behandling | När den passar | Vad du kan räkna med |
|---|---|---|
| Avlastning och ortos | Förstahandsval vid nya eller milda besvär | Ofta 4-6 veckor, ibland upp till 3-8 veckor, med ortos större delen av dygnet |
| NSAID eller gel | Om smärtan är tydlig i början | Kan dämpa smärta och irritation under en kort period, ofta någon vecka eller två |
| Kortisoninjektion | När avlastning inte räcker eller om besvären har fastnat | Kan ge snabbare förbättring, men effekten blir sämre om handen fortsätter överbelastas |
| Operation | Vid långdragna eller återkommande besvär där annat inte hjälper | Vanligen öppenvård, sedan flera veckors gradvis återgång till belastning |
Ortosen ska sitta så att den verkligen avlastar, men inte skapar nya problem som domningar, tryck eller onödig smärta. Det är också värt att förstå att läkemedel och injektioner inte ersätter avlastning; de hjälper främst till att få ner irritationen så att senan kan återhämta sig. I praktiken får många bäst effekt när flera delar kombineras på ett genomtänkt sätt. Och det leder vidare till det som ofta gör störst skillnad i vardagen.
Så avlastar du tummen i vardagen
Det finns några vardagsvanor som jag tycker gör oväntat stor skillnad, särskilt de första veckorna när besvären fortfarande är lättirriterade. Målet är inte att sluta använda handen helt, utan att minska just de rörelser som triggar smärtan mest.
- Håll handleden rak när du lyfter och bär.
- Använd båda händerna när något är tungt, otympligt eller halt.
- Fördela greppet över hela handen i stället för att nypa med tummen.
- Välj tjockare och mjukare handtag på redskap du använder ofta.
- Lyft ett barn nära kroppen i stället för att låta tummen ta hela belastningen.
- Ta korta pauser från repetitiva rörelser innan smärtan hinner byggas upp.
Undvik också att "testa lite till" gång på gång under samma dag. Det kan kännas rimligt i stunden, men för just den här typen av senskideirritation är det ofta det som gör att läkningsprocessen drar ut på tiden. När du ändå känner att något inte stämmer helt, eller när besvären kommer efter en skada, behöver man tänka bredare.
När det kan vara något annat än de Quervain
Alla smärtor på tumsidan av handleden är inte de Quervains syndrom. Ibland är det en annan led- eller sensjukdom som ger liknande symtom, och då behöver behandlingen justeras. Jag tycker att det här är en viktig kontrollpunkt, eftersom fel spår lätt leder till att man behandlar fel sak för länge.
| Tillstånd | Vad som brukar skilja | Varför det är viktigt |
|---|---|---|
| Tumbasartros | Mer ledsmärta, stelhet och besvär vid vridning eller kraftigt grepp | Handlar mer om ledens slitage än om senskidan |
| Läkt eller oläkt fraktur i området | Ofta koppling till fall, trauma eller tidigare skada | Behöver bedömas annorlunda än en ren överbelastning |
| Triggerfinger eller låsningar | Mer upphakning i själva fingret än smärta på handledens tumsida | Tyder på en annan sena och annan typ av irritation |
Det som brukar ge bäst resultat på sikt
Om jag ska koka ner allt till en enda princip så är det den här: handen måste få lugn nog att läka, inte bara mindre ont för stunden. Det är därför avlastning, rätt ortos och en tydlig plan för hur belastningen ska ökas igen är viktigare än att försöka stå ut och hoppas att irritationen släpper av sig själv.
När du fångar problemet tidigt brukar prognosen vara god, och många blir tydligt bättre med ganska enkel behandling. Om besvären återkommer när du ökar tempot igen är det ofta ett tecken på att vardagsmönstret fortfarande belastar tummens senor för hårt, och då behöver justeringen vara mer permanent än tillfällig. Det är först när du ändrar just den delen som förbättringen brukar hålla i sig.
